“Wow, vilket år.”

MAGDALENA ERIKSSON

Mittback och lagkapten i Linköpings FC, spelare i Svenska Damlandslaget och CMG klient.

Har du någonsin upplevt paradoxen att ju mer du känner, desto svårare är det att beskriva det? Aldrig tidigare har jag haft ett så känslosamt och händelserikt år som detta, men trots det sitter jag här med en obeskrivlig tunghäfta. Wow, vilket år. Det var i princip det enda som kom ur mig till en början. Hur börjar man egentligen att beskriva ett år med OS-kval, OS-silver samt SM-guld?

En vecka har nu gått sedan Damallsvenskan 2016 avslutades och mitt kära Linköpings FC skrevs in i historieböckerna. 20, 2, 0. Det är siffror jag är otroligt stolt över. För er som inte är vana med fotbollssiffror representerar dem 20 vinster, 2 oavgjorda och 0 förluster. Att vi tillslut tog oss till sådana siffror är frukten av tre år med hårt arbete och en hel del motgång på vägen. Under dessa tre år lyckades vi med något så unikt som att vi fick behålla den största delen av stommen i vår trupp. Några har oundvikligt försvunnit under åren som gått och ni ska veta att ni alla har er egen del i detta guld. Ingen nämnd, ingen glömd.

Svenska Mästare 2016, Linköpings FC

Foto: Filip Oscarsson

En vecka har alltså gått sedan den sista matchen i Damallsvenskan mot Eskilstuna United och där emellan har vi lyckats klämma in en hel del firande. Egentligen avgjordes serien tre veckor tidigare. Närmare bestämt den 16 oktober, i ett litet omklädningsrum långt in i de skånska skogarna. Jag stod på en bänk, lite högre upp än alla andra, och kunde blicka ut över mitt lag när vi väntade på att matchen mellan FC Rosengård och Eskilstuna United skulle ta slut. Om FCR tappade poäng skulle vi, som precis hade vunnit vår match mot Vittsjö GIK, bli klara för SM-guldet. Föreställ er 17 tjejer, 7 ledare och en hel drös med journalister, alla inklämda i ett litet omklädningsrum. Som lagkapten var det en mäktig upplevelse att se det hela från ett litet annat perspektiv än de andra. Det är en bild jag aldrig kommer förtränga. När slutsignalen sedan gick och det stod 1-2 på resultattavlan blev euforin total och den fortsatte hela bussresan hem. Aldrig har en fyra timmar lång bussresa gått så snabbt.

“Jag stod på en bänk, lite högre upp än alla andra, och kunde blicka ut över mitt lag när vi väntade på att matchen mellan FC Rosengård och Eskilstuna United skulle ta slut.”

Som jag tidigare nämnt har år 2016 varit ett oerhört känslosamt sådant. Det startade med något så brutalt som ett OS-kval i Holland. Fyra länder, tre matcher, en OS-plats. För att beskriva denna vecka i mars på ett sätt som alla kan relatera till, skulle jag vilja likna den med the Hunger Games. May the odds be ever in your favor, säger jag bara. Vi lyckades vinna våra två första matcher mot Norge och Schweiz. Begreppet ”grisfest” myntades, något som vi sedan skulle ta med oss hela vägen till en OS-final. Vi spelade inte snyggt om du refererar till Johan Cruyffs totalfotboll. Men vi spelade den mest underbara fotboll du någonsin skådat om faktorer som kämparglöd, laganda och strukturerat försvarsspel ligger dig varmt om hjärtat. Sista matchen mot Holland blev en riktig rysare, karaktäristiskt nog med landslagsåret 2016 gjorde vi precis det som krävdes, vi lyckades hålla 1-1 och hade således kvalificerat oss till OS i Rio.

“Såhär i efterhand känns OS som en enda lång dröm, jag måste ofta påminna mig själv om att det faktiskt har hänt.”

”Grisfesten”, som vi med glimten i ögat valde att kalla vårt spel, fortsatte hela vägen genom OS-turneringen. Ni känner till historien, 1-1 mot USA i kvartsfinalen och vidare på straffar. 0-0 mot Brasilien i semifinalen och, just det, vidare på straffar. Förlusten i finalen mot Tyskland var ologiskt nog den bästa matchen vi spelat på hela året. Såhär i efterhand känns OS som en enda lång dröm, jag måste ofta påminna mig själv om att det faktiskt har hänt. Det var mitt första seniormästerskap, jag fick starta tre matcher och hoppa in i två, varav en av dem var OS-finalen på Maracana Stadion.

Wow alltså, vilket år. Det är upplevelser som OS-kvalet, OS i Rio samt SM-guldet, som man drömmer om att få uppleva när man är ung. Det är upplevelser som när Lisa Dahlkvist sätter sista straffen mot USA eller när Kristine Minde sätter 1-0 målet mot FC Rosengård, som är orsaken till att man överhuvudtaget spelar fotboll. En journalist frågade mig här om dagen om jag var nöjd nu.

Det är jag inte. Jag har bara börjat.

CONNECT MANAGEMENT GROUP
Box no 16427, 10327 Stockholm, Sweden
info@cmgroup.se | cmgroup.se

Copyright © 2015 All Rights Reserved

Share This